Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Nu är valrörelsen igång och löften om fler jobb, lägre arbetslöshet, bättre skola, förskola och sjukvård haglar över väljarna. Politiker pekar på problem i samhället. En del redovisar förslag till lösningar. Andra marknadsför sina höga mål och ambitioner, men undviker att berätta om hur de tänker nå dem. Även om målen ibland delas av riksdagens samtliga partier så är politiken för att uppnå målet totalt väsensskilda mellan regeringspartierna och oppositionen.

När Alliansregeringen vill minska ungdomsarbetslösheten genom att göra det ännu billigare för arbetsgivarna att anställa unga, med ännu lägre arbetsgivaravgifter, så röstar S, MP, V och SD emot förslaget. Socialdemokraterna vill dubblera arbetsgivaravgiften för unga, vilket ökar kostnaden för både de privata företagen, kommunerna och landstingen med 14,8 miljarder kronor. Att komma in på arbetsmarknaden, till ett riktigt jobb och en rimlig lön, när man just tagit studenten och helt saknar arbetslivserfarenhet är inte enkelt. Att som arbetsgivare våga ta risken att anställa någon helt oerfaren, när det finns andra med mer erfarenhet att välja på, är inte heller helt givet. Kan man då anställa till lägre kostnad så tror jag ända att det kan underlätta rekryteringen och minska arbetslösheten för de unga.

En annan jobbskapande reform som regeringen genomfört är RUT-avdragen, som bidragit till tusentals nya jobb och företag och gjort svarta jobb till vita. Vid en skattedebatt i riksdagen för ett par veckor sedan gjorde (S)-ledamoten sitt allra yttersta för att misskreditera dessa jobb och fick både (MP) och (V) att ställa sig bakom en reservation om halverat RUT. I reservationstexten skrev han om överklassens lust efter billig arbetskraft för att upprätthålla sin livsstil, billig städpersonal för att putsa matsilver, billiga hantverkare för att underhålla kråkslotten, trädgårdsskötare för vidsträckta trädgårdsanläggningar och gränsdragningar om poolen ligger placerad inomhus eller utomhus. Sedan lade han till: ”Förvisso använder även många vanliga inkomsttagare bidraget, och genom fakturamodellen kan de rent av ibland inte ens vara medvetna om det.” Slut citat.

Här i Kronobergs län, finns i dag 171 RUT-företag som anlitas av 3 596 enskilda personer, med ett årligt skatteavdrag på i snitt 1 800 kronor vardera. Dessa personer kan omöjligen betraktas som någon sorts överklass. Jag tycker att det är riktigt tråkigt när politiker tar sig friheten att döma ut både köpare och utförare av värdefulla tjänster. Vänsterns historiska klasskamp känns vilsen i dag. De hushållsnära RUT-tjänsterna handlar om helt vanliga familjer och pensionärer som köper fönsterputsning ett par gånger om året eller ett par timmars städning varannan vecka. Det handlar också om att många äldre själva vill ha valfrihet att bestämma över vad de vill ha hjälp med, i stället för att betala för behovsprövad kommunal hemtjänst. I dag finns det 11 000 företag som utför RUT-tjänster och över 256 000 hushåll som använder sig av RUT-tjänster. Det måste finnas både köpare och utförare på en marknad om det ska skapas jobb. Tjänsterna måste vara efterfrågade. Jag gläds över alla riktiga jobb som skapats och vill definitivt inte byta bort jobbpolitiken mot en massa politiska sysselsättningsgarantier och statliga hitte-på-jobb. Så även om de politiska målen om minskad arbetslöshet kan se lika dana ut så kan medlen för att uppnå dem definitivt vara olika.

Annonser

I fredags presenterade Annie Lööf ännu fler glädjande besked till landets småföretagare. Ett länge omtvistat förslag om månadsrapportering om varje enskild anställds arbetade timmar, periodisering av eventuella övertidstimmar, sjukskrivningar och utbetalda löner, har förpassats till papperskorgen. Förslaget skulle ha slagit hårt mot de minsta företagen som ofta saknar både löneadministrativa datasystem och personaladministratörer.

En annan fråga som skymt himlen för småföretagare och deras revisorer har varit EU:s nya momsdirektiv som skulle ha drabbat en halv miljon småföretagare. De företagare som redovisar sin moms årsvis till Skatteverket i samband med årsbokslut och inkomstdeklaration, skulle enligt direktivet redovisa momsen senast den 26 februari 2014. Revisorerna skulle omöjligen hinna med boksluten för alla sina kunder till den 26 februari i stället för den 15 juni som varit brukligt i Sverige. Företagen skulle därför tvingas ”hitta på” ett belopp och sedan komma in med rättelser till Skatteverket i efterhand.

Detta EU-direktiv skulle utan undantag leda till kaos, vilket jag har påpekat för Anders Borg och Finansdepartementet massor av gånger ända sedan juni 2010. I fredags presenterade Annie Lööf ett svar även på detta. Nu föreslås ett undantag för de minsta företagen, med upp till en miljon i omsättning per år och som inte bedriver handel med andra EU-länder. Det gör det möjligt för revisorerna att planera sina arbetsflöden så de blir hållbara.

I tider av hög arbetslöshet och hård internationell konkurrens måste företagares tid och pengar användas till att utveckla företagen och skapa jobb. Varken EU, oppositionens tillkännagivanden, eller nitiska utredare ska få sätta stopp för det. Därför är jag oerhört tacksam för att dessa orosmoln nu är undanröjda.

I dag tydliggör Annie Lööf sin syn på förslaget om månadsrapportering på DI debatt. Det finns ett tillkännagivande i riksdagen från de fyra oppositionspartierna om att införa personalliggare och månadsrapportering för byggbranchen. Byggbranchens företrädare och fack vill ha det som ett redskap för att få bort fusket inom branchen. Låt då byggbranchen få det. För att andra brancher ska vara aktuella måste definitivt förslaget förenklas och uppgiftsinlämnandet radikalt minskas. Heja Annie!!!

Kvällstidningarna verkar ha satt som mål att sänka politiker. De nosar tills de får vittring på något som kan leda till säljande rubriker, helst flera veckor. Det är naturligtvis viktigt, helt rätt och riktigt, att media granskar makthavare och avslöja för allmänheten om makten missbrukas, men var finns proportionerna i dessa mediadrev. Om inte spåret leder till något riktigt stort och smaskigt köttben så blåser de likväl upp en historia till hårresande proportioner och kryddar texten med negativa ordval, vars största syfte verkar vara att underminera förtroendet för de politiker som vi i demokratiska val utsett att leda landet. De söker kritiska politiker i det aktuella partiet och bland de politiska motståndarna. De färgar rubriker i svart, med kris och sjunkande förtroende och bekräftar resultatet av sin negativa kampanj genom att köpa förtroendemätningar. Och vi läsare som nästan drunknar i dyngan, vi går på det gång på gång, eftersom vi sällan får tillgång till någon annan version av historien.

Ta bara exemplet om Näringsdepartementets konferens kombinerat med julfest. Den beskrivs av Aftonbladet som en ”glitter och glamourfest”. Visst, alla anställda i Sveriges avlånga land kanske inte blir bjudna på julmiddag av sin arbetsgivare, men det är heller inget ovanligt. En julbuffé med vin, alternativt öl, samt kaffe för 505 kronor per person är ingen anmärkningsvärt hög kostnad och ryms dessutom inom regelverket för intern representation. Eftersom hela personalen, 310 anställda, på departementet deltog innebar det förstås att totalsumman blev hög. Sedan är frågan vad som ska betraktas som konferens respektive representation och hur det ska momsas. Där har departementet följt gängse praxis. Men om praxis är fel är det viktigt att Skatteverket och andra som kan reda ut vad som ska gälla också får möjlighet att göra det.

Annie Lööf har också kritiserats för Tillväxtverkets interna representation. Detta trots att hon av många hyllades för att hon hanterade situation som uppstått handlingskraftigt. På Tillväxtverket hade man inte hållit sig till regelverket vilket ledde till att näringsministern avsatte myndighetschefen. Även om myndigheten lyder under Näringsdepartementet och får sin budget och sitt uppdrag genom dem så har inte en minister rätt att detaljstyra dess verksamhet. Hade Annie Lööf som Näringsminister agerat i frågor som låg inom ramen för myndighetens ansvar hade hon riskerat att bli anmäld till Konstitutionsutskottet för ministerstyre.

När Tillväxtverkets brister uppmärksammades av Aftonbladet gav Näringsministern alla underlydande myndigheter, inklusive det egna departementet, i uppgift att gå igenom alla sina respektive fakturor för att försäkra sig om att all ekonomisk hanteringen följer regelverket. Bland 9000 fakturor på departementet hittade man två fakturor som blivit fel och dessa rättades då omgående.

Jag har stort förtroende för vår näringsminister Annie Lööf. Hon är en garanti för en öppen politik som tål att granskas.

Det är självklart jättebra att media granskar makthavarna. Det är deras roll. Men fy för alla konstruerade överdrifter. Näringsdepartementets ”glitter o glamourfest” var en julbuffé med vin, alternativt öl, samt kaffe för 505 kronor per person. Att det sedan var hela personalen på departementet, 310 anställda som fick del av maten i samband med en konferens gör ju förstås att totalsumman blir hög. 505 kronor för julbord är ingen överdriven kostnad och ryms inom regelverket. Sedan är frågan vad som ska betraktas som konferens respektive representation och hur det ska momsas. Där tvistar de lärde. Låt dem reda ut vad som är rätt och fel i den frågan och handla utifrån det framöver och retroaktivt om det blivit fel.

I torsdags debatterade Skatteutskottet ett betänkande utifrån motioner inom skatteförfarandet. Både (S), (MP) och (V) ville fortsätta att belasta företagen med ökad administration, genom förslag om att införa  månadsredovisning av skatter och avgifter på individnivå och ett entreprenörsavdrag.

 

Det går säkert hitta fördelar med en månadsredovisning och en del företag har säkert också digital teknik så att de lätt kan plocka fram dessa uppgifter ur sin löneadministration, men alla har det troligtvis inte. Och för dessa innebär det kostsamt merarbete.

 

(V) hade tillagt i sin reservation att det vid ett införande är viktigt att Skatteverket ges nödvändiga resurser för att förberedelsearbetet ska kunna ske så fort som möjligt. Då undrade jag naturligtvis vem som ska betala för företagens ökade administration. Jag tyckte att det var lämpligt att  de föreslog lite pengar till dem också.

 

Det är tydligen fritt fram för oppositionen att gång på gång föreslå åtgärder som leder till ökad kostsam administration för företag, samtidigt som de ifrågasätter resultatet av regeringens förenklingsarbete.

 

(S), (MP) och (V) föreslog som sagt ett entreprenörsavdrag. (V) gick dessutom så långt i sin reservation att de utrycker att det var en brist i lagstiftningen att en huvudentreprenör inte kan hållas ansvarig för villkoren hos en underentreprenör. De ville se en lagstiftning som innebär att huvudentreprenören ska vara ansvarig för att skatter och sociala avgifter betalas in av de underentreprenörer de anlitar. Det här finner jag helt absurt och jag är rätt säker på att många håller med mig.

 

Som om inte det skulle vara nog, (V) föreslog till och med att uppdragsgivaren ska kunna hålla inne sin betalning till dess att det anlitade företaget betalat sina skatter och avgifter. Med vilka pengar de hade de tänkt att underleverantören skulle betala fick jag inget svar på? Ska de behöva ta lån för att klara betalningarna eller tror (V) att företagare har obegränsad likviditet?

 

Det här förslaget slår hårt mot både huvudentreprenörer och underentreprenörer. Självklart vill jag också se att det blir ordning och reda i skatteinbetalningarna och att seriösa företag ska slippa konkurrera med oseriösa, men varje enskilt företag måste ta ansvar för sin egen verksamhet och granskas utifrån det. Om man mellan två företag har avtalat om en vara eller tjänst och gjort upp om pris och kvalité, fått tjänsten utförd eller varan levererad och betalat enligt avtal, så måste det väl få stanna vid det. Skatteverkets granskning måste väl ändå inriktas på det företag där bristerna finns och inte lasta över administration och ansvar på ett företag som fullgjort sin del av ett avtal.

 

Jag har träffat flera företagare där Skatteverket redan nu, utan en lagstiftning om entreprenörsavtal, har ställt huvudentreprenören till svars för underleverantörers skatteskulder. Peter Nilsson är en företagare som framträtt med sin historia på Skattebetalarnas rättssäkerhetsseminarium för några veckor sedan.

Elias Melki har författat en hel bok om hur han drabbats av Skatteverkets handläggare. Och i januari kunde jag läsa i min lokaltidning, Smålandsposten, att Skogsströms åkeri i Alvesta hade råkat ut för exakt samma sak. De har alla blivit misstänkta av Skatteverket för svarta affärer i samband med att de har anlitat en underentreprenör som varit oseriös. Skattebrottet har inte skett inom deras eget företag och de har helt korrekt betalat och redovisat de tjänster de köpt. Utan skuld och utan möjlighet att bevisa sin oskuld har det då påbörjats en påfrestande process med Skatteverket, som inte heller haft några bevis för sin misstanke. I många fall har Skatteverket redan haft en misstanke mot det oseriösa företaget innan det seriösa företaget blivit kund.

 

I stället för att Skatteverket i ett tidigt skede granskat verksamheten och påtalat bristerna i det företag som säljer sina tjänster och inriktat sig på bristerna där de uppstått, så luras seriösa företag in i affärsrelationer där de får bära hela ansvaret för underleverantörens brister. Många företag har inte ekonomiska muskler för att klara av en rättsprocess mot Skatteverket och tvingas därför ta kostnaderna för ett skattetillägg för det andra företagets anställda, eller gå i konkurs. Andra med starkare ekonomi kan föra en rättsprocess i flera instanser för att rentvå sitt namn, företagets goda rykte och bli friade från anklagelserna.

 

Men det kan ta många år, kosta miljonbelopp för juridisk hjälp, anstränga den enskilda personens hälsa, förstöra pågående och kommande affärsrelationer för lång tid framåt. Och därmed försvinner de efterfrågade jobben. Det kan väl ingen tycka är bra?! I bästa fall kan företaget beviljas en liten del av rättegångskostnaderna när de fått rätt i sista instans. Men kostnaden för det rättsliga försvaret, uteblivna eller inställda affärer, tiden som tagits i anspråk för processen i stället för driften av företaget, pricken i brottsregistret, det är skador som aldrig läker eller blir ekonomiskt ersatta.

 

Nu pågår det fördjupade utredningar inom Finansdepartementet för att förstärka Skatteförfarandelagen inom fem delområden vad det gäller rättssäkerhet. Utredningen ska vara klar i september 2013 och jag har stora förväntningar på utredningens resultat. Samtidigt inser jag att just den här problematiken inte omfattas av utredningen. Jag har jag träffat på flera exempel där jag anser att lagstiftningen är tillräcklig, men tolkningen brister. Så allt handlar inte om lagstiftning. En stor del handlar om inställning, personligt ansvar och attityd hos de enskilda skattehandläggarna och då är det ett ansvar för myndighetens ledning.

 

Mycket av Skatteverkets verksamhet och service är berömvärt bra och står sig väldigt väl i jämförelse med annan myndighetsutövning, både nationellt och internationellt. Men de brister jag pekar på är skadliga för de svenska företagen och därmed de jobb som vi alla vill ska skapas, för att generera skattepengar till välfärden.

 

Jag anser att (S), (MP) och (V) bör tänka både en och två gånger innan de ens funderar på att föreslå att belasta våra Svenska företag med administrativt och missriktat ansvar och föreslår nya lagar som ger Skatteverket befogenheten att i ännu högre grad utsätta seriösa företag för dyra rättsprocesser.

Orealistiskt trams!

LO bjuder in med armbågen när de på DN-debatt i dag säger sig vilja ha ett brett parlamentariskt stöd för en ny skatteöversyn. Sedan räknar de upp en hel rad återställare som de på förhand vet att de inte kommer att få ett brett gehör för.

Att de redovisar sina åsikter för att skapa debatt kan kanske vara uppfriskande i brist på tydlighet i övrigt från vänsterkanten. Men att föreslå återinförande av förmögenhetsskatten, arvsskatten, återställare i fastighetsskatten och att byta ut jobbskatteavdraget mot ett enhetligt grundavdrag, är att vrida tillbaka klockan till en politik som för länge sedan både prövats och dömts ut.

Och trots att LO är en löntagarorganisation, så nämner de inte orden ”jobb” och ”arbete” i sin artikel. Tillväxt, konkurrenskraft, företag, entreprenörer och investeringar verkar vara lika främmande ord. För att det överhuvudtaget ska finnas några inkomster att beskatta så måste det finnas verksamheter och folk av kött och blod som arbetar, skapar arbete, skapar tillväxt, vågar investera och som tror på framtiden.

Jag kan hålla med om att skattesystemet vi har i dag kan behöva ses över. Centerpartiet tog en rad beslut på Centerstämman i Åre, som nu ligger på mitt ansvar att föra upp i den politiska debatten. Och jag kommer att återkomma med förslag längre fram. Men en sak kan jag tydligt lova redan i dag. Centerpartiet kommer att välja en helt annan väg än den LO bjuder in till.

Vi vet varifrån skatterna kommer och vi vet att vi måste skapa en politik som ger de bästa förutsättningarna för arbete, utveckling och tillväxt. Det handlar om att skapa större skatteunderlag genom att fler jobbar, fler driver företag, fler lyckas skapa inkomster som går att beskatta. Och det måste finnas något kvar av lönen till den som genererat den och om löntagaren skapat mervärden i form av boende eller förmögenhet av pengar de redan beskattat en gång, så må det vara deras ensak.